Peter

Idag har jag pratat och bearbetat minnet av Peter. Han tog livet av sig när jag gjorde slut och jag har känt en enorm skuld över det här i tio års tid!! Jag har inte vågat låta andra älska mig för det finns en risk att de tar livet av sig om jag inte älskar dem lika mycket tillbaka.. 

Jag satt och pratade om relationen och insåg att jag blev Peters livboj och ja, han hade säkert levt om inte vi hade träffats men Peter ägde sina egna val i sitt liv och jag mina. Folk har sagt det i alla år men det är först idag som jag känner det!!!! 

Jag känner mig mycket friare :-) kanske jag tom vågar låta mig älskas igen... :-) (inte än men vem vet)

Tio års skuldkänslor för det är över! Nu kanske jag kan sörja honom som människa äntligen! 



Tunga dagar

Jag är orolig för framtiden.... Behandlingen är klar sista december och jag förväntas klara av att leva som vanligt i januari!! Paniken växer för jag vet att jag klarar det inte... Gör jag den här behandlingen förgäves? Nu ger jag mina anhöriga hopp och så kanske det hoppet krossas igen? Jag hoppas inte att jag genomgår behandling förgäves för det är inte nån lätt lek... 



Glad mest hela tiden, eller..?

Alla har alltid benämnt mig som glad! Oavsett vilka sorger, våldtäkter, misshandel, besvikelser, ensamhet, skam, skuld osv så har alla alltid sagt "vad glad du är"! 

Nu ska jag ta fram alla känslor som jag inte vågat känna på; sorg, hat, ilska, avund, bitterhet o allt som inte är så himla trevligt att definiera sig med! Men det är väl det som är att vara mänsklig kanske ?? 

Paus

Den här veckan har varit tuff! Jag börjar våga känna känslor och sörja saker som har hänt. I onsdags började jag känna mig deprimerad och idag tyckte min terapeut att jag skulle ut o njuta av livet istället och något glad blev jag! 

Jag fick åka in till Malmö och shoppa loss och åkte sen ner till den vackra hamnen! Det var grymt fint i området kring turning torso! 

Jag skulle kunna tänka mig att flytta till Malmö! Det blir allt svårare att tänka sig att flytta tillbaka till Stockholm.

Jag har mitt jobb och vänner där men... Under min tid när jag tänkte dö så involverade jag mig med tungt kriminella (som jag kände sen förr) och jag sket ju i vad jag blev involverad i eftersom jag ändå inte ville leva. Tyvärr har det lett till att jag vet för mkt om en specifik sak och jag har nu ett pris på mitt huvud. Det gör det lite svårt för mig att flytta tillbaka och dessutom känner jag mig ganska klar med storstan o längtar till landsbygden. ( undrar om skåningarna skulle hålla med om att Malmö är landsbygd ? ;)) 



Lite mer om livet på Athena

Jag bor i en vacker byggnad från 1800 talet, tillsammans med 6 andra kvinnor. Jag tycker väldigt mycket om de andra som kommer från olika bakgrunder och har olika typer av problem. 

På dagarna har vi grupper och föreläsningar och på kvällarna umgås vi och fortsätter våra historier om våra liv. 

Jag sitter just nu i mitt rum som är ett vackert vindsrum med snedtak och fönstersmyg. Måltiderna får vi på slottet som är byggt 1811. Miljön är så vacker! 

Självklart är det jobbigt att inte få göra som man vill, jag är ändå 34 år, men det är värt det för jag får hjälp. 

Idag ska vi prata om prostitution. Nej, jag har inte gått på gatan men det finns många andra sätt man prostituerar sig på när man tar droger ..... 
Det smärtar att titta på men det är nödvändigt för att kunna bli hel! 




Dag 11 på behandling

Varje tisdag träffar jag terapeuten Johan o vi spelar in varje session på 2 timmar. Varje dag ska jag lyssna på helvetet o det känns som att jag ska spy varje dag.. 

Jag har svårt för att förlåta mig själv och jag skäms enormt mycket för saker jag gjort när jag mått dåligt. När jag var liten levde jag i en fantasi värld med prinsar o prinsessor och jag längtar tillbaka till den världen ibland. 

Det är smärtsamt att komma ihåg hur det egentligen var när jag var liten. Mamma jobbade kvällar och pappa var hemma med mig o min busiga, söta lilla syster. Pappa var "dumsnäll" men till en viss gräns, när gränsen var nådd slog han halvt ihjäl oss. Jag försökte skydda min lilla syster men det gick inte alltid. En gång hotade han mig att han skulle döda Nattis om jag inte gjorde som han sa. Han höll henne i ett ben över en avsats en våning upp och låtsades släppa taget. 

En annan gång ( jag var ca 7 år gammal) slängde han ut mig i snön barfota, i bara nattlinne och jag fick inte komma in på länge. Jag frös, grät o knackade på dörren men han sa genom rutan "du är inte min dotter längre". 

Fy fan vad jag hatade honom då.... 



Mina nya budord

1. Gör bara saker som känns rätt

2. Tänk först, agera sen

3. Säg ifrån även i obekväma situationer 

4. Ljug aldrig

5. Förlåt mig själv 

6. Uppskatta min omgivning och visa det! 

7. Kräv samma sak av andra som av mig själv

8. Börja bli målmedveten och jobba hårt mot det målet, ge inte upp

9. Låt erfarenheterna göra mig ödmjuk, stark och kärleksfull

10. Njut av livet när det ändå måste levas! 

RSS 2.0