Jag är orolig för framtiden.... Behandlingen är klar sista december och jag förväntas klara av att leva som vanligt i januari!! Paniken växer för jag vet att jag klarar det inte... Gör jag den här behandlingen förgäves? Nu ger jag mina anhöriga hopp och så kanske det hoppet krossas igen? Jag hoppas inte att jag genomgår behandling förgäves för det är inte nån lätt lek...