Med hopp och förväntningar packade jag ihop mig och åkte ner till Lund för behandling. Första dagen kände jag mig rädd men nyfiken och förhoppningsfull. Med hur mkt packning som helst ankom jag till ett hus där det myllrade av folk med näsan i böcker, gående med käcka steg, själv kom jag med böjt huvud och uppdragna axlar.

Tjejerna och killarna separerades till två olika hus och får bara hälsa på varandra. Jag blev hämtad av en jättegullig tjej som hette Marie. Hon har varit medlem i kinesisk maffia o farit väldigt illa. 

Marie informerade mig om alla hunda regler, vissa mer självklara än andra ( inga droger kändes mer självklart medan inget tv-tittande kändes mindre uppenbart ) 

Jag fick lämna ifrån mig både mobil och dator ?????!!!!

Under de första fem dagarna skulle jag inte få ha kontakt med omgivningen o inte få gå utanför huset själv. Det blev en extrem omställning för mig som suttit still på en säng i nästan tre månader själv och ska nu på en dag integreras i en stor grupp med kvinnor som alla har problem..