Nu lämnar jag Stockholm och gammal gegga till Lund och något läskligt, spännande, antagligen jobbigt och definitivt nytt.Jag har kämpat för att få hjälp i många år och nu når jag äntligen ska få det har jag sån ångest för att jag inte vet vad som väntar. Förändringar är jobbigt. Att veta att man lever i kaos kan vara jobbigt men inte lika jobbigt som att inte veta vad som väntar.. Under min tid inom psykiatrin har jag träffat jävligt många idioter men på Huddinge sjukhus har jag blivit bemött som en människa med ett högt människovärde och blivit sedd som den jag är.Jag sitter i första klass och ser nog ut som de andra men jag har packning för tre personer och jag har absolut en annan destination med min resa än de andra i den här vagnen. Jag skulle vilja veta vad de andra har för typ av liv i den här vagnen.. Antagligen företagsledare, kommunpampar och alla ska till ”viktiga” möten. Jag ska också till ett ”viktigt” möte men jag skulle ta mig fan kunna göra mkt för att slippa möta mig själv… men det är väl det jag har gjort i alla år.. flytt för att slippa möta mig själv. Jag kommer sakna både nya och gamla vänner. Utan att överdriva så räddade Katta mitt liv i förrgår. Jag fick panik och lurade till mig en permission. Under permissionen köpte jag rakblad och tog en taxi ut till flottsbro. Jag mådde pyton och hade så gjort i några dagar. På något sätt såg Katta hur det låg till och ringde mig under permissionen. Jag stängde av luren och vips var polisen där. På något sätt förstod Katta allvaret och på något sätt måste polisen ringat in min iphone. Jag är inte lycklig

över det men det var bra för den här gången agerade jag mer på impuls än vad jag någonsin tidigare gjort. Kombinationen av läkemedelsuttrappning och ångest och förändring var inte bra. Tänk på det Älskade katniss; du har räddat ett liv oavsett om jag väljer att bruka det eller missbruka det!