Dag 4

 
Tisdag 3/9
En ung tjej; Emma, har flyttat in i rummet istället för 70 åringen. Hon ser ut som att hyn är gjord av persika, ansiktet lånades ut från vouge och kroppen hämtades ut från ett gym. Hon är fö. väldigt lik Katniss från filmen "hunger games". Själv har jag inte gått till en frisör på ca 1 år (japp så länge sen är det)
 
Jag har mestadels somnat med sminket på mig när det varit läggdags och hyn är kritvit eftersom knarket inte verkar gilla solen. Gym? eh nope, det har inte legat högt på min priolista. Min prio lista har mest bestått i att överleva och hålla ihop livet som rasat som plockepinn. Katniss verkar vara en där stark och gullig tjej som är uthämtat från ett magasin...Jag skulle vilja tycka illa om henne men jag gillar henne stenhårt för den hon är (snäll, godhjärtad, oförstörd och vettig) men nu gillar jag henne ännu mer.. ;-) hon trodde jag var 24-25 år! :-) hahaha (jag är ju en sliten 34 åring!)..
 
Jag blev enormt smickrad men också lite melankolisk. Ska jag ge upp nu eller inte? Mitt liv behöver inte vara över än.. Jag har saker kvar att uppleva men huvudsaken är jag jag inte lever varje sekund med sorg och ångest. Om jag trodde att det fanns en chans att det någonsin finns stunder av lycka och färre stunder av sorg och katastrof så ... jag ska göra en för- och nackdelslista fram  till nästa fredag.
Jag ger mig själv den tiden för det är ett stort beslut.Jag hoppas bara att jag orkar hålla ut fram till behandlingenför jag vacklar av skuld och skam varje dag. Jag ska försöka skriva en bäkännelse varje dag och det här får bli min biktstol... då kanske jag blir fri till slut..
 
Ikväll blev jag nästan paralyserad av alla flashbacks men istället för att bli sittandes i sängen så drog lilla My och Katniss med mig på lite Yoga. Fasen, jag vet ju egentligen att det är bra att göra såna saker.. varför är det så svårt att göra själv? Iaf så lligger jag på golvet och i mina bästa stunder ser jag ut som en strandad val. Och när jag ligger där och tycker synd om mig själv börjar det verkligen gå till överdrift... "åh varför ska jag göra de här övningarna? det är ju ingen som kommer se den här magen igen..??" What? Nej nu får jag fan rycka upp mig!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0